Straffens syfte var att skrämma folk till lydnad. Ofta var fängelsevistelsen en väntan på det riktiga straffet. Detta straff kunde bestå av att man blev offentligt piskad, att man fick någon kroppsdel avskuren eller fick stå och skämmas offentligt. Det var också vanligt med dödsdomar. Man kunde bli hängd, halshuggen, bränd på bål eller levande begravd. Dagens Gotland är lyckligtvis betydligt trevligare och upplevelsen kan väl istället beskrivas som grymt bra. Om du däremot är intresserad av de mörkare sidorna av vår historia kan du med fördel läsa den här guiden - Brott & Straff i Visby under 600 år.
Fängelset som i folkmun kallas Sjumastaren byggdes år 1857. Den mest kände internen som suttit på Sjumastaren var Konrad Tektor Lundqvist. Tillsammans med sin kumpan Gustaf Adolf Ericsson Hjert dömdes Tektor till döden för rånmord och stölder. Halshuggningen av Tektor den 18 maj 1876 blev den sista offentliga avrättningen i Sverige. Fängelset som idag är vandrarhem användes som kriminalvårdsanstalt fram till mitten av 1990-talet.
Enligt den medeltida Gutalagen tilldelades hårdare straff för brott som begåtts i kyrkan och i hamnen. Detta visar hur viktig hamnen och dess handel var för Visby på medeltiden. Huset där krogen Kitchen & Table ligger ägdes på 1750-talet av Sven Petter Kämpedahl, känd stockholmsfyllerist och rumlare som omskrevs av Bellman i dennes Fredmans sånger.
På denna plats låg rådhuset och stadshäktet mellan åren 1730-1794. Cellerna bestod av 4 alnar (240 cm) djupa fängelsehålor som i slutet av 1700-talet var till hälften fyllda med grus för att lindra osunda dunster att tränga upp. I denna unkna, kalla och fuktiga miljö fick fångarna sitta och vänta på dom, straff eller förflyttning till fästning på annan ort. I rådhuset har kungamördaren Anckarström stått åtalad för att ha förtalat kung Gustaf III.
Vid hörnet Bremergränd och S:t Hansgatan låg under 1700-talet Visbys spinnhus. Under denna tid levde cirka 100 hemlösa i Visby. Kvinnor och barn som inte kunde bevisa att någon sörjde för deras uppehälle kunde bli placerade här och fick ”…genom klädegarns spinnande sig födan förtjäna”. Yllet från Sveriges spinnhus användes till att sy uniformer till den svenska armén.
Här var schavotten (spöpålen) placerad i det medeltida Visby. År 1342 ägde Visby blodbad rum då Visbys två borgmästare Herman Swerting och Johannes Moop halshöggs på denna plats. Anledningen var att de två herrarna betalat ledungspengar (krigsskatt) till den svenske kungen mot visbybornas vilja. Att halshuggas ansågs vara ett fi nare sätt att avrättas på. Fattiga syndare som dömts till döden blev hängda.
Detta torn har använts som fängelsecell under 1600 – och 1700-talen. Här dog lilla Fru Ingeborg år 1705. Hon hade av en annan kvinna i staden anklagats för trolldom och häxeri. Ingeborg satt fängslad här under den kalla årstiden. Cellen var ett kallt tornrum utan bekvämligheter och hon dog av den omilda behandlingen medan processen mot henne pågick.
Sommaren 1790 gästade kungamördaren Johan Jacob Anckarström detta trevåningshus. Han bodde på mellersta våningen i rummen närmast Kapitelhusgården. Under sin vistelse på ön smädade han Gustaf III och blev anklagad för majestätsbrott (förtal mot kungen). Året efter pågick förhör i rådhuset och Anckarström satt i husarrest här. Han friades från anklagelserna och reste till Stockholm där han den 16:e mars 1792 mördade Gustaf III.
Under 1600- och 1700-talen var schavotten placerad på Stora Torget. Stadens ordningsvakter ”corps de garde” hade sin vaktstuga här. Gotlänningarna gjorde om ordet corps till korv. Vakterna kallades därmed korvar och deras stuga korvkitteln. Trappan nordväst om torget kallades tjuvtrappan. Detta var brottslingarnas sista väg från sina celler till avrättningsplatsen vid Galgberget.
Här stod schavotten från år 1790 och idag står en kopia på dess plats. Att stå vid skampåle eller sitta horpall i kyrkan var vanliga bestraffningar i äldre tider. Det har också funnits många kroppsstraff. Man kunde få slita spö, springa gatlopp, få kroppsdelar borthuggna eller rådbråkas, vilket betyder att man får alla ben i kroppen krossade medan man ännu lever. Gustaf III avskaffade tortyren då han blev kung år 1771.
På denna plats står den gamla galgen kvar. På de tre stenpelarna var träbalkar lagda och i dessa hängdes de dömda brottslingarna. Denna plats har i äldre tider varit förknippad med olycka och sorg. Om man räknar finner man 17 stenar i varje pelare. Det sägs att uttrycket ”fy sjutton” kommer från denna plats.
Kajsarn Redan under 1600-talet användes Kajsartornet som fångtorn. Här satt både män och kvinnor inspärrade. Flera av kvinnorna var dömda för barnamord. Under denna tid var det mycket skamligt att föda ett utomäktenskapligt barn. Många kvinnor gick så långt att de till och med begick barnamord. I anslutning till Kajsartornet uppfördes 1782 Visby Länshäkte. Av denna byggnad finns inget kvar idag.
Synen på kriminella har förändrats mycket i Sverige ds sista hundra åren. Idag menar man att ett fängelsestraff ska vårda de kriminella och förbereda internerna för livet efter anstalt. Under större delen av vår historia har synen varit en helt annan. Fängelset var oftast en väntan på det riktiga straffet. Detta straff kunde bestå av att man blev offentligt piskad, att man fick någon kroppsdel avskuren eller fick stå och skämmas offentligt. Det var också vanligt med dödsdomar. Det fanns flera olika metoder att avrätta den dödsdömde på. Man kunde bli hängd, halshuggen, bränd på bål eller levande begravd. Tillvägagångssätten var många och grymma. I Visby finns många minnen och platser från denna tid. I den här guiden möter du företeelser som för oss moderna människor är mycket skrämmande. Du möter också de människor som levde i denna verklighet. Människoöden som om man räknar generationer bakåt är närmare än vad vi tror. Dessa människor och platser har otroliga historier att berätta.