Vid Roma klosterruin har Romateatern gestaltat Shakespears eviga texter i över 30 år.
Runt bördiga jordbruksmarker öster om Visby ligger Roma klosterruin. När klostret byggdes på 1100-talet, var det en andlig plats men också öns viktigaste mötesplats. Representanter för de 20 tingen samlades på Alltinget för att ta beslut gällande lag och ordning i landet Gotland.
År 2021 har Romateatern gjort teater i Romaklosterruin under 32 år och hunnit etablera sig som en av Sveriges vackraste sommarscener. Det började med Martin Alskog livslånga dröm om att sätta upp Shakespeares En Midsommarnattsdröm. En dag körde han förbi Roma klosterruin och alla sinnen förmedlade – det här är platsen. Drömmen om att gestalta tidlösa berättelser i en tidlös miljö började sedan realiseras.
Det visade sig vara en succé och publiken kom år efter år. Sedan 2014 är Stefan Marling konstnärlig ledare, och här samlas fortfarande skådespelare och publik för att tillsammans dryfta viktiga livsfrågor. Vad är moral? Vad är meningen med livet? Tidlöst och allmänmänskligt pratar Shakespeare fortfarande till vår tid.
Förutom Shakespeares text återfinns andra dimensioner som gör Romateatern helt unik. Här förhåller man sig till naturens krafter. Fårens bräkande ifrån närmsta bonde, löven som susar i träden. Kattungar, igelkottar och hundar som omedvetet trippar in på scen mitt under brinnande föreställning. Men just det är en del av magin som Romateatern utgör. När man sitter där i publiken under typisk stilla gotländsk sommarkväll och en flock fåglar flyger över scenen under en av de mest betydelsefulla replikerna. När stjärnhimmeln bryter ut över åkern när vi sakta promenerar emot parkeringsplatsen efter föreställning. Man upplever hur både skådespelare och publik ingår i någonting som nästan har magiska dimensioner.
Romateatern har under sina år lockat flera stora scenkonstnärer till klosterruinen i Roma: Lars Norén, Sven Wolter, Sten Ljunggren, Lia Boysen och Ulf Brunnberg med flera. Men oavsett hur framgångsrik man är så finns alltid ett särskilt ensembletänk på en utomhusteater. Det krävs närvaro och en stark relation till publiken för att förmedla universella livsfrågor mitt i en natur helt omöjlig att kontrollera.