Vi ville liksom aldrig åka hem

De började ganska snabbt att leta efter något eget och köpte till slut en tomt i Ardre. Byggplanerna satte igång direkt, och 2018 stod huset klart; ett sommarhus med året runt-standard. De spenderade så mycket tid de bara kunde i nya huset, och ville aldrig åka hem.

Ursprungsplanen var att flytta till Gotland permanent på sikt, men det gick mycket snabbare än så när huset väl var på plats. Då var deras yngsta dotter 17 år, och inte alls lika positiv till flytten. De bestämde sig för att skaffa en liten lägenhet i Visby till henne, då avståndet till huset i Ardre kändes allt för långt för en tonåring. Nu trivs hon jättebra, har många vänner och pojkvän. I vår tar hon studenten, och Anna berättar att det inte alls är omöjligt att dottern blir kvar på ön även efter det.

“Redan när vi åkte av färjan i Visby började hemreseångesten. Vi ville liksom aldrig åka hem.”

Annas man jobbade som undersköterska på IVA i Stockholm, och hade inga problem att få motsvarande jobb här på ön. Anna var bemanningsplanerare på Färjerederiet, en enhet som verkar under Trafikverket. Kontoret ligger i Waxholm, och där hade hon många härliga kollegor. Hon ville egentligen inte byta jobb, men var inte säker på hur hennes arbetsgivare skulle ställa sig till hennes plan om att ta med sig jobbet till Gotland. I det dagliga arbetet jobbade Anna främst mot personalen ute i verksamheten, och de befinner sig över hela Sverige. Det gjorde att hon kände att hon faktiskt skulle kunna göra sitt jobb minst lika bra från Gotland, och tog upp detta med sin chef. Några dagar senare hade de skrivit ett avtal för distansarbete, och allt föll på plats för flytten.

“Jag var klar över beslutet att flytta till Gotland, men var tydlig mot min chef att jag gärna ville jobba kvar. Två dagar senare signerade jag avtalet för distansarbete.”

Anna började jobba på Trafikverket 2016. Hon berättar att hon alltid haft möjlighet att jobba hemifrån nån gång då och då, men funderade mycket kring hur det skulle funka att göra det på heltid. Skulle hon tycka det var tråkigt och ensamt? Flytten och starten på distansjobbandet skedde i juni 2019, ca 8 månader innan pandemin slog till. Då reste hon regelbundet till Waxholmskontoret, både för det hon kallar ”måste-möten” men även på eget initiativ. Hon hade ju dessutom många vänner där som hon passade på att träffa. Senaste jobbresan gjorde hon i februari 2020. Och även om hon saknar de fysiska mötena och umgänget med sina kollegor så känner hon sig inte ensam. Innan pandemin kunde Anna däremot uppleva att hon kände sig lite utanför när hon var på länk och övriga personer satt tillsammans. Det är en aspekt som blivit mycket bättre nu när alla har samma förutsättningar.

Det bästa med distansarbete är för Anna att hon har frigjort massor av tid. Att slippa pendla gör att hon istället kan ta en promenad innan frukost. Det gör hon varje morgon, och konstaterar att hon behöver rutiner för att få struktur och skilja på jobb och fritid. Paret har ett gästhus på tomten som agerar kontor. Där har hon all utrustning hon behöver och konstaterar att det ser nästan likadant ut som på hennes gamla arbetsplats på Waxholmskontoret. Hon har också naturen precis utanför dörren, och kan nyttja den både på lunch och fikaraster. Det är kanske den största skillnaden mellan att jobba på distans från Gotland jämfört med Stockholm menar hon.

Kollegor, vänner och bekanta har alla reagerat positivt på Annas beslut att flytta och jobba på distans från Gotland. Hon är stolt över att hon vågat ta steget och leva sin dröm, och samtidigt tacksam över att arbetsgivaren var tillmötesgående när beslutet väl var taget. Det var en mycket större grej då, före pandemin. Idag är ju förutsättningarna annorlunda och det borde vara enklare och bli allt vanligare. Även resandet och möteskulturen borde se annorlunda ut framåt menar Anna. Hon saknar visserligen fysiska möten, teamaktiviteter och konferenser, men tycker inte att man behöver ses fysiskt i samma utsträckning nu när det skapats nya digitala möjligheter. Anna och hennes kollegor på HR-avdelningen har infört schemalagda förmiddagsfikor för att tillgodose det sociala behovet. De är frivilliga och man ansluter om och när man har tid. Här blandas jobbsnack med privata samtalsämnen, precis som på en ”vanlig” fikarast. Ett enkelt sätt att bryta av och få lite socialt avslutar Anna.